Fäktsportens värja härstammar från 1800-talets franska duelleringsvapen "épée de combat", ett egglöst svärd med ett triangulärt tvärsnitt och en vass spets. Den moderna sportvärjan har kvar sitt trianglulära tvärsnitt, men har en platt spets och en klinga designad för att böja sig under tryck. Fäktarens uniform är gjord av kevlarlika material och en mask med stålgaller skyddar ansikte och huvud. Träffytan för värjfäktning är hela kroppen, och endast stötar med värjans spets ger poäng.
Det har genom historien utvecklats och använts många olika varianter av handtag till värjor. Modern fäktning kategoriserar värjor i två typer av handtag: kavel och pistol. Val av handtag är upp till fäktaren: pistolhandtag är en mer modern variant som ger mer styrka och kontroll över vapnet medans det traditionella kavelhandtaget ger längre räckvid och tillåter mer flexibilitet.
Delar
En värja består i stora drag av 7 delar,
- Knopp (alt. pommel)
- Handtag
- Skålkontakt
- Skålkudde
- Skål
- Klinga
- Spets
En knopp, även kallat pommel, används med kavelhandtag för att ge motvikt till klingan och samtidigt hålla ihop vapnet; ett pistolhandtag använder istället en lättare mutter, vanligtvis av typen insex.
Värjans klinga kan delas in i foible (svag), mitt, forte (stark), och tånge.
Längst ut på klingan sitter spetsen, en flerdelad mekanism för att registrera träffar. Den del av klingan som går in i handtaget kallas för tånge. Den första tredjedelen av klingan efter dess tång, närmast skålen, kallas forte (stark). Den sista tredjedelen av klingan närmast spetsen kallas foible (svag). Utrymmet mellan forte och foible är klingans mitt. Längs ovansidan på klingan finns en skåra med textilklädda koppartrådar som sitter ihopkopplade med en kontakt inuti spetsen.
Skålen skyddar fäktarens hand och används för att deflektera motståndarens värja. Inuti skålen finns skålkontakten som kopplar ihop värjan med pisten genom fäktarens kroppskabel. En skålkudde skyddar trådarna inuti skålen från fäktarens fingrar.
Fäktpisten har en registreringsapparat kopplad till två sladdvindor, en för vardera fäktare. Fäktarna koppar sin kroppskabel till sladdvindan och till vapen, när varjspetsen trycks ihop sluts signalkretsen och registreringsapparaten signalerar en träff. En träff signaleras endast om värjspetsen inte har jordkontakt, vilket förhindrar att träffar registras mot motståndarens skål.
Det finns även trådlösa registreringsapparater som ersätter sladdvinorna med sändare och mottagare. I dessa system finns inte jord utan annorlunda metoder används av registreringsutrustningen för att beräkna giltiga träffar.
Spets
De olika delarna i en värjspets (brittisk Leon Paul), och hur de sitter ihop.
Bilden ovan visar alla delar i en typisk värjspets:
- Spetstopp
- Spetshylsa
- Kontakt
- Viktfjäder
- Kontaktfjäder
- Spetsskruv
De två polerna i kontakten (C) är kopplade till registreringsapparaten på pisten genom fäktarens kroppskabel. När spetsen trycks in tillräckligt långt nuddar kontaktfjädern (E) kontaktens poler och kretsen sluts, vilket resulterar i att registreringsapparaten ger utslag för fäktaren genom en lampa och en ljudsignal.
Viktfjädern (D) måste klara av att lyfta ett minimum av 750 gram för att värjan ska vara godkänd att tävla med. Spetstoppen (A) måste kunna färdas minst 1.5 millimeter när den trycks in, och måste kunna färdas minst 1 millimeter utan att kontaktfjädern nuddar kontaktens poler och sluter kretsen.
För att säkerställa att en värja är tävlingsgodkänd utförs inför varje match tre tester med värjan ikopplad registreringsapparaten:
- En 750 grams vikt sätts över spetsen och trycks ner så att en träff signaleras. Om vikten lyfts upp och träff ej fortsätter att signaleras är testet godkänt.
- Ett mått på 1.5 millimeter skjuts in mellan spetstoppen och spetshylsan. Om måttet får plats är testet godkänt.
- Ett mått på 0.5 millimeter skjuts in mellan spetstoppen och spetshylsan, och spetsen trycks ned. Om träff ej signaleras är testet godkänt.
Ledningar
De tre olika ledningarna på en kroppskabel för värja.
Värjan använder sig utav tre elektriska ledningar: A, B och C. A och B är de ledningar som går till från spetskontaktens poler, genom kroppskabeln och slutligen in i registreringsapparaten. C-ledningen är jord, och utgör hela värjan (med undantag av den allra yttersta delen av spetsen, avskild med plast). På kroppskabeln och i värjans skålkontakt är det lätt att urskilja de olika ledningarna från varandra: A och B sitter tillsammans, medan C är avskiljd.
